|
Jakob blir genom hustrun Anna Olofsdotter ägare till Öckerö Sörgård jämte egendom i
Björlanda Sc . Guseby vid giftemålet. Jakob blir socknens förste Nämndeman 1684. Han
lämnade denna syssla efter 36 år 1720. Den 8:e Oktober 1696 hemsöks Sörgård av vådeld.
Våren 1717 bränner Tordensskjölds folk Sörgård. Öckerö Sockens första kyrkobok var en
gåva av honom.citat ur inledninge av densamma: "Thenna Bok är förährad till Öckerö
Kiörckia af wälborne Jacob Rasmusson, då för tijden Strandfougde och Kiörkiewärdh
dersammestedz, hwaruthinnan annoteras skole de som födes och döpas, Gifwa sigh i
Echteskap, och om åhret blifwa döde, Jämwäll de Personers Nampn, som gifwa någon
Heders Gåfwa till Kiörkian och det Gemenha bästa, i Sönnerhet till en Klåckas upkiöpande
och anförskaffande, emedhan nu för tijdhen ingen fins, Hwilkas Nampn skole upläsas å
predijkstohlen, Hwar Ny Åhrs dagh, Men de som förähra något till Gudstienst, det Gemenha
bästa sampt till åfwanbem. Klåckas upkiöpande, dheras nampn Skole iche allenast
upnämbnas, den samme Söndagh dhe sådant gifwa förste gång till Heder och ähreminne män
och andra gången upräcknas alla tillhoope på Ny åhrs dagen åhrligen efter Hans
Högwärdighets Biskopens Högwärdige och Höglärde Dr. Mag. Daniel Wallerius anordning."
Ur Henriks bok: "Jacob Rasmusson kom till Öckerö Sörgård vid sitt gifte med Anna Olsdotter.
Möjligen var det han som var dräng där året innan. Han kom från Nortagene i Säve och var
son till slottsfogden på Bohus och häradshövdingen över Norska Hisingen, Rasmus Jöns-son.
Släkten använde namnet Nordtman. Det var alltså inget militärt namn som Jacobs son Per
antog i tjänsten. Rasmus Jönsson använde det i sitt sigill. Jacob använde det 1686 vid
underskrift av mantalslängden, och en gång i en domboksanteckning. Sonen Per kallade sig
Nordtman redan innan han blev löjtnant. Även dottern Anna kallades med sitt släktnamn
ibland. Den enda släkten med namnet Nordtman i Bohuslän under 1600-talet var den efter
lagmannen Jöns Christensson, som namnet till trots sägs ha kommit från Sverige. Han hade en
son som hette Jans Jansson Nordtman och var kyrkoherde i Foss (f ö. säte för den norra delen
av lagmansområdet). Lagmannen hade även sönerna Erik och Rasmus, vilka var skeppare
under de första årtiondena av 1600-talet.
Slottsfogden bör ha varit son till kyrkoherde Jöns Nordtman i Foss. Efter övergången till
Sverige 1658 fortsatte Rasmus bara med att vara befallningsman på Västra Hisingen
("ridefogde" under den danska tiden). Han hade kunglig fullmakt i tre perioder, först till hösten
1669, sedan hösten 1672 till någon gång under 1673, och sist 7 maj 1676 till våren 1679.
Mera om släkten finns att läsa i ett häfte som jag skrivit och som finns på hembygdsgården på
Öckerö, den gård där Jacob Rasmusson och hans släkt bodde. Det finns mycket att säga om
den stridbare Rasmus Jönsson, som var den enskilde person som upptog flest sidor i
domboken under l600-talet. Vad Rasmus fick uppleva under kriget 1676-79 framgår också av
kapitlet om krig, sid. 129. Här skall bara nämnas att Rasmus Jansson också hade en syster.
Det var Karin Jansdotter, gift med kyrkoherde Kolleback. Efter dennes bortgång flyttade hon
till Stora Tumlehed, där hon bodde till sin död efter 1709. Efter henne fortlevde släkten genom
söner och döttrar i Torslanda, vilka var framstående sjöfartsfolk och ståndspersoner. Sonen
Jöns var skeppare och bodde i Torslanda Öster-gård efter giftermålet 1697, och sedan, efter
en tid i Göteborg, i Amhult Uppegård. Han var "sjöfaren" och 36 år gammal vid mönstringen
1702. Henrik Kolleback föddes 1665 eller 1669 och var skeppare i Lilla Tumlehed, dit han
gifte sig 1697. År 1717 anges i mönstringsrullan att han varit borgare sedan 1705 och därför
uteslutits ur rullan. Katarina gifte sig med skepparen Erik Andersson 1698 och bodde med
honom i Torslanda Östergård.
Jacob var ungefär 27 år när han gifte sig. Vid den tiden var han också skeppare. År 1674 var
han i Malmö med sin skuta på 8 läster. Året därpå seglade han från Kungälv till Malmö och
passerade Öresund den 6 april på nervägen, och den 23 april på uppvä-gen. Så småningom
upphörde han med fraktfarten. Det var mycket annat som han behövde ägna sig åt. Förutom
att sköta gården hade han tjänsten som strandfogde efter Per Nilsson. Han nämns som sådan
åtminstone mellan 1676 och 1693. Han var dessutom kyrkvärd, troligen från 1680 (då han
börjar nämnas som underskrivare av uppgifterna till mantalslängderna) och till 1687. Det året
tog Olof Olsson i Gårda över. Angående underskrifterna till mantalslängderna fortsatte de ända
till 1720, med undantag av åren 1689-90. Och så var han nämndeman från 1684 till 1720.
Jacob tog över det uppdra-get efter sin styvsysters man Jacob Henriksson i Aröd, som var
sjuk, men även med hänvisning till att Öckerö aldrig haft någon nämndeman, trots att det
ligger "längst ut på landet". Troligen spelade det in att han var släkt också. Jacob utsågs till
nämndeman den 10 mars, men inte förrän vid sommartinget den 5 juni fick han avlägga eden
med hand å bok, och ta säte i rätten.
Jacobs hustru Anna dog någon gång efter 1675. Vad det blev av hennes och Per Nilssons
barn är obekant. Inte heller vet vi om hon och Jacob fick några barn tillsammans. Jacob gifte
om sig med Kerstin Andersdotter omkring 1678. Även hon hade varit gift innan, och hade en
son, Hans Andersson. Förmyndare för honom var Anders Jonsson på Öckerö och Per Persson
och Olof Olsson på Björkö. Vem Kerstins man var och varifrån hon själv kom är osäkert, men
olika uppgifter pekar åt Ryd och Kalven. Kerstins åldersuppgift när hon dog var så exakt att
man kan säga att hon måste ha varit från Öckerö eller Torslanda. Hennes fadderskap
bestämdes säkert till största delen av släktrelationer och inte hennes ställning som
ståndsperson. De allra flesta barndop då för tiden gjordes med släktingar som faddrar. De få
gånger en ståndsperson var fadder i kraft av sin ställning och inte på grund av släktskap var
när han eller hon var fadder åt någon annan ståndsperson.
Jacob och Kerstin fick barnen Anna (troligen 1678), Anders (1680), Karin (1681), Per (1684),
Anders (1686), Påvel (1687) och Anna (1690). Möjligen var det bara en Anders. Det finns två
oberoende anteckningar 1704 om en Anders Jacobsson på Öckerö. Den ena är i
kyrkoräkenskaperna, och den andra i mönstringslistorna, lustigt nog samma dag. Det var
fredagen den 9 september 1704. Anders gav 16 öre till kyrkan för att få välgång under sin
riskfyllda tjänstgöring, och så seglade han in till Göteborg och an-mälde sig till tjänst på
krejaren Vita Duvan under skeppare Mattias Båtman. Anders upp-gavs då vara 23 år och
befaren, varför det verkar mindre troligt att det var den Anders som var född 1686. Det
stämmer bra med två Anders att äldste sonen fick namnet Anders efter Kerstins förste man3.
Tyvärr gick det trots offergåvan inte så bra för Anders. Han måste ha dött ung, då han inte
nämns som arvinge efter Jacob.
Något om den yngre Anders finns inte nämnt i källorna. Den äldsta dottern hade namn efter
Jacobs första hustru Anna, men hon dog 1685. Påvel hade kanske namn efter
be-fallningsmannen Påvel Svensson Bånge som tjänstgjorde en tid efter Jacobs för Rasmus
Jansson. Det var kanske han som gav namn åt Bångegården. Det har inte gått att hitta något
släktsamband med någon Påvel. Den yngsta Anna gifte sig 1710 med nämnde-mannen Hans
Svensson och flyttade till honom i Askesby i Säve."
Utdrag från Henriks Bok: Jacob Rasmusson kom till Öckerö Sörgård vid sitt gifte med Anna
Olsdotter. Möjligen var det han som var dräng där året innan. Han kom från Nortagene i Säve
och var son till slottsfogden på Bohus och häradshövdingen över Norska Hisingen, Rasmus
Jöns-son. Släkten använde namnet Nordtman. Det var alltså inget militärt namn som Jacobs
son Per antog i tjänsten. Rasmus Jönsson använde det i sitt sigill. Jacob använde det 1686
vid underskrift av mantalslängden, och en gång i en domboksanteckning. Sonen Per kallade
sig Nordtman redan innan han blev löjtnant. Även dottern Anna kallades med sitt släktnamn
ibland. Den enda släkten med namnet Nordtman i Bohuslän under 1600-talet var den efter
lagmannen Jöns Christensson, som namnet till trots sägs ha kommit från Sverige. Han hade en
son som hette Jans Jansson Nordtman och var kyrkoherde i Foss (f ö. säte för den norra delen
av lagmansområdet). Lagmannen hade även sönerna Erik och Rasmus, vilka var skeppare
under de första årtiondena av 1600-talet.
|
